Jag sitter och läser min kompis Marräs blogg och blir så jävla ledsen. Hon skriver att hon inte trivs med sig själv, att hon tycker hon är ful. Hon har sagt att hon ska sluta äta och att hon tycker hon är tjock. Hon är så jäkla dum som säger så! Hon är världens finaste och underbaraste tjej. Och hon är perfekt på alla sätt, hon behöver inte ändra på nåt.

Men jag förstår henne. Alltså, jag vet hur hon känner, inte att jag förstår att hon känner att hon är ful, för Marrä är verkligen inte ful. Igår kväll gick jag till badrummet för att borsta tänderna och tittade mig i badrumsspegeln. Jag stod i hundra år och granskade mig själv. Tillslut började jag storgråta. Jag kände bara fyfan, varför just jag? Varför ska jag se ut som ett jävla benrangel med tandställning och liten rumpa? "Det är ju bara att äta, klara. Du måste ju växa till dig lite nu. Det är ju inte svårt att gå upp i vikt, det är bara att äta!" Jag äter hela tiden, och jag försöker verkligen att gå upp i vikt eftersom jag vet att det skulle göra gott. Men det är fan Mission Impossible för mig. Gud har gjort ett jävligt shitty jobb när det gäller mig. "Försök fokusera på det du gillar på dig själv", men vafan, om man inte gillar nåt då? Vad ska man fokusera på då?

det gör ju så jävla ont när jag ser hur Marrä mår. Jag älskar dig gumman, och jag kommer alltid finnas här för dig. Du betyder så sjukt mycket, och jag hatar att se dig ledsen, verkligen hatar. ♥