Min familj. Min familj, eller hela min släkt, är så sjukt snälla och omtänksamma, och dom bryr sig verkligen om en. Man är alltid välkommen, och det tycker jag är lite jobbigt. Det är alltid fullt hus hemma hos oss, och det är alltid stora släktmiddagar, och mamma vill alltid laga mat till mina kompisar och till min brors kompisar och till mormor och till kusinerna... Mycket kärlek och mycket mat, så skulle jag nog vilja beskriva min familj. Jag älskar verkligen min släkt och de är dom människorna som betyder allra mest. Jag hatar att se nån i min familj ledsen, jag hatar det så mycket att jag inte klarar av att se det, att trösta dom. Jag stänger in mig i mig själv, när jag egentligen bara vill trösta och finnas där. Det är klart att jag finns där för dom ändå, även om jag inte visar det. Och det vet jag att dom vet, men jag har alltid haft svårt att visa mina känslor fullt ut. Jag skulle kunna döda och dö för min familj. Jag älskar dom så jäkla mycket.